Blogg

Välkomna till min stadsdel, Norrby

Återigen syns negativa rubriker om min stadsdel. Ännu en gång målas min stadsdel ut som otrygg och utanför och återigen känner jag inte igen mig.

Jag valde att flytta till Norrby 2004 och har sedan dess också flyttat inom området, det vill säga, jag har rotat mig här. Det var kärleken, till den man som jag sedan gifte mig med, som gjorde att jag flyttade hit och med tiden har jag fäst mig mycket vid min stadsdel.

Det finns inte en bild som beskriver Norrby, utan faktiskt många. Kanske lika många som det finns familjer i området. Men nu fastställs den bild som polisen har, som en sanning, genom stora rubriker i media. Det är också den bilden som andra människor, som inte bor i området, får och har av stadsdelen. Den bilden är sann, den som polisen redovisar, eftersom det finns kriminalitet i området och det har skett våldshändelser. Men låt mig visa fler bilder så kanske helhetssynen på Norrby kan bli annorlunda.

Varje dag går människor upp tidigt för att ta sig till sitt arbete. Varje dag går barn och unga till skolan för att skapa sig en framtid med arbete och möjlighet till att förverkliga sig själva. Det bor människor på Norrby som inte vill något annat än att göra rätt för sig och skapa bättre förutsättningar för både sig själv och andra. På Norrby finns det en bråkdel av de boende som inte klarar av att leva inom lagens ramar, men de ska inte få lov att måla bilden av min stadsdel.

Jag möter människor som bott i stadsdelen i många, långa år. De har inte flyttat från Norrby, utan de stannar kvar för att de trivs och känner trygghet genom att de har ett socialt nätverk i stadsdelen då make/maka gått bort. Jag möter människor som flytt från krig och elände som nu bor i stadsdelen och som väljer att bo kvar. Inte för att de måste, utan för att de själva vill det. Jag möter också människor som aldrig har fått en fast anställning, som börjat tappa tron både på sig själv och för det samhälle de bor i och som tappat tron på en framtid för sig själv och för sina barn.

Jag ser en grön stadsdel, där det finns många lekytor för de många barnen att leka på. Jag ser en konstgräsplan som nyttjas i stort sett alla dagar på året för bollspel. Jag ser vuxna som är ute tillsammans med sina barn och leker på lekplatsen och som umgås med familjen och grannar vid grillplatsen. Men jag ser också barn och unga som ”drar omkring” för att de inte har något annat att göra.

På Norrby kan jag njuta av skulpturer, köpa livsmedel, äta på restaurang och få en klänning omsydd, men jag kan inte längre uträtta ett bankärende eller spela på tipset.

Precis som i en kärleksrelation, där jag aldrig kan få allt jag önskar i en och samma person, kan jag inte heller få allt jag önskar i min stadsdel. Precis som jag en gång fäste mig vid och valde att leva tillsammans med min nu bortgångne make, med hans positiva och negativa sidor, har jag fäst mig mycket vid Norrby. Detta eftersom det positiva trots allt överskuggar det negativa.

Välkommen till min stadsdel, Norrby!