Blogg

Vad är en anhörigs röst värd?

Tänk dig att din livskamrat hamnar på sjukhus och när hon eller han är så kallat färdigbehandlad på sjukhuset kallas du inte till det möte som handlar om hur livet blir tillsammans, efter sjukdomen. På mötet planeras att lås ska bytas på dörren, att hjälpmedel ska levereras, att främmande människor ska komma en eller flera gånger om dagen utan att någon talat med dig. Det planeras också att din livskamrat ska komma hem utan att du är, varken fysiskt eller psykiskt, förberedd på att vårda din käraste. Du kanske inte ens får reda på vad som sagts vid det möte du inte fick eller kunde vara med på. När du försöker få vara med och påverka får du svaret att biståndsbedömmaren har som uppdrag att endast lyssna till den person som behöver stöd från kommunen. Du som anhörig kan komma med önskemål och synpunkter, men din uppfattning anses inte vara lika viktig.

Hela ditt liv ställs på ända, inte bara på grund av att din livskamrat blivit så sjuk så att hon eller han inte längre klarar sig själv, utan också på grund av att livet tillsammans inte längre kommer att bli detsamma. Din jämbördige livskamrat kommer nu att bli helt beroende av dig och ni är inte längre jämbördiga i er relation. Du kanske måste ta ledigt från arbetet och det kommer att påverka er inkomst påtagligt.

Du är ledsen för att din livskamrat inte längre klarar sig själv. Du är frustrerad över att du själv inte räcker till och inte minst, du är förtvivlad över att ingen lyssnar på dig. Om du orkar ta kontakt med kommunen blir det inga bra samtal eftersom du är arg och biståndsbedömmaren har sitt uppdrag att inte behöva ta hänsyn till dina synpunkter. Oavsett om du orkar att ta en kontakt eller inte, tvingas du in i en situation som du inte kan påverka alls. Hur skulle denna situation påverka dig och din relation med din livskamrat tror du?

Är det svårt att ta in det scenario som jag målar upp? Låter det som om det skulle vara omöjligt att hända? Jag kan meddela att detta kan hända din granne, din bästa vän, dina föräldrar och det kan hända dig själv. Det händer om och om igen och du kan läsa om ett exempel i dagens Borås Tidning.

I ivern över att den sjuke ska så långt som möjligt ska ha inflytande över hur insatsen planeras och utförs, glöms livskamraten av. Man glömmer av att livet delas med någon annan som påverkas. Det är därför dags att uppvärdera de anhöriga. Den som påverkas av ett biståndsbeslut ska naturligtvis vara med när vård- och omsorg av livskamraten planeras.